Tjuren Ferdinand, dela med dig av din ek

Boken är på annan plats, mitt hem är superstädat till och med utifrån mina stränga kriterier (jag har dammsugit väggarna, det gör jag vanligtvis inte varje vecka…), regnet öser ner, det är slutet av november, mitt pass gick ut för ett tag sedan, och jag har inga planer på att göra ett nytt, för jag har ingen reslust.

Jag har ingen reslust. Det påståendet likställs nästan med “Jag tycker bebisar är motbjudande” eller “Jag tycker att män förtjänar mer lön än kvinnor, bara genom att vara män.” Ungefär lika illa är det att påstå att man inte har någon lust att resa. Varför vill man inte se världen, uppleva något annat, smaka nya smaker, träffa nya människor, utvecklas, vidga sin inskränkta syn? Ja, inte vet jag. Men jag har ingen lust.

När jag ändå är i farten, kan jag ju dra till med ännu ett förbjudet uttalande. Lyssna på den här: Jag äter mycket hellre kemiskt framställt smågodis än hembakat fika. Inget ont om lagom torra kanelbullar eller färsk sockerkaka, men om jag måste välja är det aldrig någon tvekan.

Så det regnar, regnar, regnar, jag är en medelklasskvinna med tillräckligt kapital för att dra på solsemester, och tillräckligt mycket tid för att baka och laga mat från grunden. Ingen lust är en lam ursäkt. Jag fortsätter titta på regnet. Funderar över min vinterjacka, som inte längre är vattenresistent efter fem år och 15 (mer?) tvättar. Jag köpte ny två gånger här i höst och lämnade tillbaka lika många gånger.  Först för att den var lite för kort och fickorna satt inte bra, sen för att hela fodret kom ut genom små, små hål överallt. Nu ligger vinterjackeprojektet på is. Den jag har är perfekt. Ja, förutom att man nästan ser tröjan genom ryggen då.

Det här skulle kunna vara ett författarporträtt. Om jag la till lite matnyttig fakta, som var jag kommer ifrån, vilken hårfärg jag har och hur jag ser på företeelser som avkoppling (vad är egentligen avkoppling för dig?), vad jag arbetar med, var jag ser mig själv om tio år och så vidare. Men det här med författarporträtt, vad är meningen? Det är boken som är det intressanta och har egentligen mycket lite med författaren att göra. Ungefär som med barn, de är till låns ett ögonblick eller två, men är egentligen även då mest sina egna.

Det kommer inte sluta regna idag, nej nej.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s